Ibland när jag är ensam och kanske ledig från skolan som idag, brukar jag börja tänka på mitt liv. Vem jag varit, vad jag åstadkommit och inte,  och vem jag är nu. Jag måste faktiskt erkänna, JAG ÄR STOLT ÖVER MIG SJÄLV!

 

För ett år sedan var jag inne i en period.. ja jag vet knappt vad man ska kalla det. Det var fest varenda helg, ibland två dagar i rad om inte mer. Det var mycket killar och dåligt umgänge. Jag frågar mig själv nästan varje gång jag tänker på den tiden, mådde jag bra? Det gjorde jag säkert vissa stunder, men när jag tänker tillbaka kommer jag på mig själv. Det var ångest mest varenda dag. Att ständigt gå runt och bära på ångest är inte hälsosamt. Jag antar att jag dämpade ångesten genom att festa och ha kul med mina vänner? Men det var just då som allt jag hade ångest över hände.. jag förstår faktiskt inte vad jag tänkte med. Tänk alla misstag jag gjorde som gav mig ångest, tänk alla saker jag gjorde som fick mina nära och kära att vara oroliga och må dåligt. Vill aldrig återuppleva det igen. Även om jag fick många väldigt bra minnen och upplevelser så väger de dåliga tyngre. 

 

Trots fester och sena nätter har jag på något sätt ändå alltid skött skolan. Det är jag faktiskt också stolt över. För många ungdomar blir skolan offret när festandet och kompisarna tar över. Jag tror, eller nej, jag vet, att jag hatar att misslyckas. Jag pushar mig själv till att alltid göra mitt bästa, göra saker i tid osv. Jag tror också att den ångesten jag bar på förut var just bland annat  för att jag var rädd att misslyckas i skolan. Men på något vis, höll jag plugghästen i mig vid liv!

 

För ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle få en pojkvän, tacka gud att så aldrig blev fallet. Var alldeles för omogen förut och nej det hade inte funkat. För ett år sedan trodde jag aldrig att jag skulle få ett jobb, och här är jag idag med TVÅ jobb som jag älskar och som jag utvecklas på varenda dag. För ett år sedan festade jag 4 av 4 helger på en månad, och här är jag idag som går ut max 1 gång per månad.

 

Idag, är jag 18 år, står med båda fötterna på jorden, har körkort och mår bättre än bra, jag har världens mest underbaraste pojkvän, jag har två jobb, Jag älskar fortfarande att festa men prioriterar annat först, mina nära och kära är stolt över mig och sist men inte minst, jag är stolt över mig själv!

 

Jag vågade ta steget, se meningen med livet, må bra, prioritera mitt självmående och mina nära och kära först. Bra jobbat Josefine! ♥